Idag är ingen vanlig dag för idag är det älskade Linsans födelsedag ? underbara lilla ungen har blivit då stor. Hela 11 år! ?

Solen skiner och livet känns väldigt bra faktiskt. Var iväg å provjobbade häromdan å väntar på svar därifrån nu. Bara att hålla tummarna för att de vill ha mig ?

Sen har jag mina underbara vänner ? vad skulle livet vara utan dom egentligen? Deras ord värmer så och bygger upp mig till en starkare människa.
Underbara Veronica som låter mig bo här på hennes soffa, som låter mig få ta hand om hennes underbara 4 barn. Hennes ord om att jag är en bra förebild för dom och hennes förtroende för mig så att hon faktiskt kan åka iväg på längre jobb å låta mig sköta allting. Det betyder så otroligt mycket för mig ?

Sen har vi underbara Madde ? hon som finns här dygnet runt när jag behöver prata av mig å hjärnan är kaos å står på noll. Hon pratar alltid in mig på rätt spår å ger mig styrka till att tro på att jag kan få de jag vill och kämpar för. Vi hamna ifrån varandra ett tag å ja hoppas verkligen att det aldrig händer igen. Jag behöver dig ?

Sen har vi Cindy och Alf. Underbara människor som ställer upp och låter mig få va hos dom å pyssla med hästarna. Dessa underbara djur som bara sprider en massa kärlek. Utan er två människor i mitt liv så skulle det vara ganska tråkigt. Så tack för att ja får va hos er å hjälpa er med djuren å se deras utveckling samtidigt som jag själv utvecklas ?

Pilla, liten å ettrig men gud så glad ja är över att vi hittade tillbaka till varandra ? så glad att det börjar lösa sig för oss och ja håller tummarna för att det blir bra dehär ?

Samuel och Joline som rycker med mig ut på promenader å hjälper mig och stöttar mig i min vikt nedgång ? så underbart att ha nån att vara ute och gå med å slippa gå själv, det slutar oftast med att ja inte tar mig ut då, men tack vare er så bränner jag fläsket ?

Sen har vi ju min underbara familj ?
Ni hjälper mig i vardagen och stöttar mig när allt är förjävligt. Ni hjälper mig med jobbiga telefonsamtal och släpar mig i örat till läkaren när det behövs. Utan er skulle ja nog aldrig ens tänkt tanken på att någonsin gå dit ?

Ronnie som alltid ställer upp med allt det praktiska. Lagar bilen när ja är oförsiktig och kör sönder, lagar cykeln så ja kommer ut å rör på mig, finns där och lånar ut soffan när jag behöver tak över huvudet, skrapar ihop pengar när det tryter och alltid är lika underbart sällskap. Sen har vi ju M oxå. Underbara snälla M som öppnar upp sitt hem åt mig när ja känner att jag behöver komma bort från stan en stund. Som finns där dygnet runt när jag behöver prata av mig och som peppar mig till 100% som tycker att jag duger som jag är men ändå ger en massa tips å råd ?

Så tack alla mina älskade underbara vänner som alltid stannar hos mig trots mitt fittiga humör och beteende ??

Va ju ett tag sen dåra
Men ja bor hos Veronica å hennes 4 underbara ungar. Hon är så underbar å ställer upp så sjukt mycket och hjälper mic med allt ja behöver hjälp med. I gengäld så hjälper ja henne med barnen i väntan på arbete. Hämtar å lämnar på dagis/fritids de dagar det behövs. Lagar mat å diskar. Jag börjar äntligen få ordning på rutiner å börjar faktiskt bli väldigt skötsam av mig ? just nu är barna på Gotland hos sin pappa. På söndag åker vi å hämtar dom i Nynäshamn igen. Ganska skönt att få lite ledigt faktiskt, speciellt nu när jag känner att ja börjar tappa kontrollen över mig själv. Det skapar ett kaos i huvudet å jag känner inte igen mig. Jag kan inte kontrollera mina tankar eller känslor, ostabil i humöret och mardrömmarna har kommit tillbaka. Väntar på att läkaren ska höra av sig å förnya mitt recept men ingenting händer! Ska nog byta läkare om hon inte klarar av sitt jobb.
Idag har ja sovit hela dan fram till kl 4, snacka om att ja kommer ha en sömnlös natt ? vart hemma hos S en sväng på em å de va trevligt ?. Imöra blire å köra flyttlass ?

Nästan alla i min släkt har en bra utbildning och ett arbete. Några inom sjukvården/äldreomsorgen, några inom polisen och några med andra fina utbildningar som ger ett bra arbete. Brorsan läste på annan ort, bodde på skolan och bestämde sig nu ett år efter studenten att läsa vidare. Alla har något att vara stolta över.
Sen har vi mig.
Släktens svarta får.
Jag gick ur med ett x antal IG. Mitt huvud orkade inte riktigt med ämnen som inte intresserade mig. Jag försökte men det var omöjligt att få det att fastna. Jag lyckades iallafall få ett slutbetyg men inte direkt något att vara stolt över. Jag tog studenten med mycket förhoppningar om framtiden. Jag skulle få mig ett jobb och kunna flytta hemifrån, men riktigt så blev det inte. Nu 2 1/2 år senare är jag fortfarande arbetslös men med mycket mer problem.
I nästan 2 år har jag haft ångest och depressioner till och från. Mitt beteende har ändrats från dag till dag. Mitt humör går upp och ner och det kan vända på bara en sekund.
Jag kan känna alla känslor på en gång. Detta har gjort att jag dragit mig ifrån människor. Jag har fått social fobi och vågar ingenting längre. Mina favoritplatser är sängen, bilen och stallet där jag inte syns. Jag vill inte att människor ser mig längre. Någonting har hänt, men ingen vet vad. Inte ens jag. Allting som jag ser som fara, eller något som kan skämma ut mig undviker jag.
Dagens samhälle ska vara så perfekt. Jag skäms över att berätta för folk hur jag mår. Jag skäms när folk frågar hur det går med jobbsökandet. Helt plötsligt känner jag mig så värdelös. Framför mig står människor med många års utbildningar och jobberfarenheter och förväntar sig att jag kommit steget närmare ett arbete. Just nu backar jag bara. Jag har kommit i kontakt med psykolog och arbetsförmedlingen, det är alltid ett steg närmre. Men det är långt kvar. Arbetsförmedlingen vill inte att jag söker jobb just nu. Jag är inte redo för det än. Utredningar kommer startas, möten med soc och psykolog, ev mediciner om inte samtal hjälper.
Men det är inte det jobbiga. Det jobbigaste med allt detta är alla fördomar. Man berättar för människor att man går på soc. Genast ser man något i deras ögon och ansiktsuttryck, något jag inte vill se. Många tror bara att man är lat och inte orkar jobba. Man vill bara glida runt och få pengar för att göra ingenting. Men jag är inte sån. Jag vill jobba, men mitt huvud orkar inte med det. Det har stängt av för tillfället.
Jag kommer att få komma ut på arbetsträning så småningom, men tills dess ska jag försöka finna mig själv igen, få den hjälpen jag är värd och börja trivas med livet :)